min kusin har världens bästa humor.
+ han är bäst på dialekter
typ skånsta, göteborska, skotska, brittiska, dalmanska, värmländska.. alltså allt.
på skotskan dog jag lite.
söder.. haha. som dom pratar på söder.. "ahmen vafan"

och rubriken.. vi skämtade lite, kan inte förklara för ingen skulle förstå.. men han sa det med brittisk dialekt, awesome.

imorron är det musikal. inget att ha på mej.

juste. vet inte om jag ska skriva nåt om begravningen.
hatar att hälsa på massa människor.
man står där och typ kramas och tar i hand, men inte fan vet jag vem du är liksom!
svårt att se när alla gråter, typ farmor och faster och kusinerna.. speciellt pappa.
pappa gjorde så att jag grät.. det var nog det jobbigaste med hela begravningen.


min syster sa tidigare idag att jag var sne.
så jag gick och frågade pappa nu om jag var sne..
"det är ju stor skillnad"
så jag gick och tittade i spegeln, och ja, högra axeln har typ... lagt sej ner.. eller, släppt taget.
vet inte om jag överdriver nu
men det är skevt. och jag är sne.

hejdå puss puss
ps. jag mår fortfarande bra