Jag vet var jag kommer ifrån och börjar också känna att jag vet vem jag är...

ett visst lugn har lagt sig, vilket känns skönt. Lever i ett land långt ifrån allt misär heter... men trots det består inte livet av ren lycka utan även en del svett och tårar. En del problem existerar som en del människor i långa landet falukorv vill blunda för.

Tänker inte göra det... men i slutändan kan man bara göra sin grej och fylla sina överblivna sju timmar med sånt som får en att må bra. Min ammunition är musik och möjligheter att träffa en tjej som utan snack sätter sig längst fram i taxin och som kanske någon gång i framtiden får mig att ropa...