jag har ett litet whiskyglas med juice, och en stor kopp med oboy.
men jag vill bara spy. nej, men det är mumsigt. lite.

jag mår inte alls bra just nu. jag känner rent ut sagt för att gråta ut på riktigt. jag vet inte vad det är med mej.
mår bara inte bra. kände det när jag kom till skolan idag, att såhär...
borde jag inte må. men det kanske är självkänslan.
jag mår bra när jag är hemma, men sen måste man gå ut.
och det är då det inte går lika bra längre.
jag träffade iaf min chey efter skolan. gick till carlings så att säga.
hon är fin hon. jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. absolut ingenting. ingenting. jag älskar dej.

vet ni vad en av mina systrar sa till mej igår, när vi pratade om Oskars Genom Eld, som jag la upp i förra inlägget.
hon sa: "jag har aldrig sett dej gråta, som på begravningar, du grät inte då."
andra systern: "bara till musik, då gråter du som fan."
ja. musik har en sån kraft. det är så det är. det sätter ord på allt, verkligen.
genom eld säger allt, och jag kan inte sluta bli helt otroligt rörd av texten i den låten, allt. tro inte att jag sitter här och är helt förstörd, det är jag inte. musik berör, på riktigt.