jag har precis haft ett långt, fint, ledsamt samtal med mamma om min skola. min mamma är som min hjälp. utan henne är jag hjälplös. jag känner att jag måste byta skola. för jag har inte ett enda ämne som jag tycker om, inte ett enda mediaämne, och jag går media. det känns inte som att det ska va såhär. jag vill gå musik.. nånting sånt.


vi får se hur det blir härifrån. jag gillar alla i klassen, det är det som har fått mej att stanna så länge, men när tvåan kommer, blir det nog jobbigare, och jag vågar inte chansa. jag tror jag måste byta.

som mamma sa, "du tänker alltid på vad alla andra tycker, du måste sluta." och då började jag gråta igen, för det är så jävla sant. det är det enda jag gör, hela jävla tiden. jag önskar jag kunde sluta.

<3